Bikupa

Bikupa innebär att man under ett par minuter bryter en föredragning och låter deltagarna parvis diskutera en fråga så att det surrar av samtal i rummet. 

Se även tillämpningen Per & Pål och alternativen  

Fall

Ett fall är en berättelse som beskriver ett tänkt eller verkligt händelseförlopp. Det kan återges i ett enda svep från början till slut eller i flera steg. Syftet med en fallstudie är att ge deltagarna tillfälle att upptäcka valmöjligheter och hitta lösningar i en konkret situation. 

Se även tillämpningarna Per & Pål och alternativen samt Rättsstat och NSD-land 

Fokusgrupp

I en fokusgrupp kan alla delta effektivt genom att värdera och ge synpunkter på ett aktuellt tema. Man får en gemensam bild av utgångsläget som grund för en handlingsplan. Metoden kan bland annat användas för att mäta kvalitet, ta fram en enkät, definiera nyckelbegrepp och bearbeta missnöje. Deltagarna bör inte vara fler än 25-30 personer. Metoden innehåller följande steg: 

1. formulering av temat 
2. idéstorm 
3. prioriteringar – individuellt eller gemensamt 
4. bedömning av nuläget – individuellt eller gemensamt 
5. gemensam analys

Se tillämpningen Fokus på dagordningen för mer detaljerade instruktioner. 

Fyra hörn

Fyra hörn går ut på att ta ställning och göra ett val. Metoden fungerar bra som start eller fördjupning av ett samtal. Även den tystaste  kommer till tals på ett odramatiskt och icke utpekande sätt. Fyra hörn kan göras med stora grupper. 

Ledaren presenterar fyra alternativ. Varje alternativ representeras av ett hörn i rummet. Låt deltagarna ställa sig i det hörn som bäst överensstämmer med deras uppfattning just nu. När alla gjort sitt val får deltagarna i respektive hörn under några minuter motivera för varandra varför man ställt sig i det hörnet. Låt sedan ett par personer från varje hörn kort berätta för de andra hur man tänkte. Ledaren uppmuntrar deltagarna att byta hörn om samtalet väcker tankar som får dem att ändra ståndpunkt.  

Konstruera de fyra alternativen så att inget framstår som rätt eller fel.
Ha alltid med ett öppet alternativ.

Se tillämpningen Demokratins två ansikten för att få en mer konkret bild av hur det kan gå till. 

Heta stolen

Heta stolen är en annan, mer eftertänksam, metod att låta deltagarna ta ställning öppet och offentligt i värderingsfrågor. Man visar sin uppfattning genom att stå upp eller sitta ned. Följande regler gäller: 

1. Ingen ifrågasätter någon annans ställningstagande
2. Man lyssnar uppmärksamt och betraktar det sagda som vittnesmål snarare än debattinlägg
3. Man har när som helst rätt att ändra uppfattning 

Deltagarna – gärna också samtalsledaren – sitter på stolar i en cirkel. Ledaren gör ett påstående som deltagarna har att ta ställning till. Den som håller med, ställer sig upp. Håller man inte med, sitter man kvar. Är man tveksam kan man markera detta genom att halvstå, men det är en obekväm ställning som inte rekommenderas. När alla har tagit ställning får några av deltagarna dela med sig hur de resonerat: ”Du står upp – hur tänker du?” ”Du sitter kvar – berätta varför!” När alla som vill har motiverat sitt ställningstagande, går man vidare med nästa påstående. 

Det är viktigt att påståendena är enkelt och tydligt formulerade – inga negationer. 

Heta stolen kan även genomföras genom handuppräckning, genom att man byter sida i rummet eller som Linjen (se nedan). Deltagare med rörelsehinder kan flytta sin rullstol en halvmeter framåt eller bakåt i cirkeln. 

Se även tillämpningen Sammanslutningen 

Härskartekniker

Det händer att möten domineras av några få personer, ibland med osakliga metoder. Den norska professorn i socialpsykologi, Berit Ås, har identifierat fem härskartekniker som män brukar använda för att stärka sin position mot kvinnliga medarbetare, men dessa diskrimineringstekniker kan riktas mot vem som helst oavsett kön:  

1. osynliggörande: att tysta eller marginalisera oppositionella personer genom att ignorera dem 
2. förlöjligande: att på ett manipulativt sätt – exempelvis genom slående men ovidkommande liknelser – framställa en person eller hennes argument som löjliga och oviktiga. Ett annat sätt är att offentligt anmärka på en persons yttre 
3. undanhållande av information: att exempelvis bara sprida vidare något man fått veta till de närmsta kompisarna utan att alla berörda informeras. Sker ofta oavsiktligt 
4. dubbelbestraffning: att försätta personer i en situation där de nedvärderas och bestraffas oavsett vilket handlingsalternativ de väljer
5. påförande av skuld och skam: att få personer att skämmas för sina egenskaper eller antyda att något de utsätts för är deras eget fel. Sker ofta i kombination med förlöjligande och dubbelbestraffning 

Bara att identifiera och namnge förekomsten av en härskarteknik i en runda (se nedan), kan räcka för att bryta diskrimineringen och återupprätta Normen om lika hänsyn i gruppen. Se även Verktyg för bättre möten nedan 

Idestorm

Låt gruppen associera fritt kring en fråga, ett påstående eller ett ord.  Alla förslag från varje deltagare antecknas.

Regler: 
1. Inga idéer är fel
2. Ingen kommenterar någon annans idéer 
3. Man behöver inte vara överens 

• Håll ett högt tempo. Det enda som gäller är att hämningslöst få fram en mängd alternativ 
• Först när förslagen sinar eller tiden är ute, går man vidare med att sortera, värdera och vidareutveckla idéerna 

En idéstorm kan genomföras som tävling där den grupp som producerat flest förslag på utsatt tid vinner. Eller individuellt: varje deltagare får 4-5 post-it-lappar och skriver ner ett förslag på varje lapp. (Förslagen på den fjärde eller femte lappen brukar vara intressantast.) 

Se även tillämpningarna Fokus på dagordningen och Från behov till rättigheter  

Kylskåpet

Brist på tid är det stora hindret för effektivt deltagande. Detta märks särskilt vid genomgångar i större grupper: frågor väcks som man inte hinner behandla. Dessa kan då temporärt sättas in i ett Kylskåp – samtalsledaren noterar frågorna + frågeställarens namn på ett blädderblocksblad, som fylls på efter hand. Vid ett lämpligt senare tillfälle avsätts tid för att tömma kylskåpet. Då kan med fördel metoden Gemensam dagordning (se nedan) användas. 

Se även tillämpningen Per & Pål och alternativen 

Linjen

Linjen är en värderingsmetod och kan användas i nästan alla sammanhang där det finns fritt utrymme. Den fungerar bra som igångsättare, som snabb ”temperaturmätare” eller som utvärdering.  

Ledaren drar upp en tänkt linje som går tvärs igenom hela rummet. Den ena änden markerar ”Ja, absolut!/Jättemycket!”, den andra markerar ”Nej, nej, nej!/Inte alls!”. Deltagarna får ta ställning till ett påstående genom att placera sig på just den plats längs linjen som exakt motsvarar deras ställningstagande. Det kan vara bra att markera linjens mittpunkt med ett föremål, så att det inte går att förhålla sig neutral. När alla har placerat sig får några av deltagarna dela med sig hur de tänkte när de valde position på linjen. Deltagarna har ofta samma motiv för att ställa sig på olika platser längs linjen och de kan hamna på samma plats av olika motiv 

Man kan låta deltagarna ta ställning till flera påståenden efter varandra genom en serie omgrupperingar.  

Se även tillämpningarna En demokratisk plattform och Ett stärkt civilsamhälle 

Möjligheternas karta

En form av idéstorm där deltagarna får tillfälle att på ett annorlunda sätt visualisera ett kommande projekt eller arrangemang:

• deltagarna föreställer sig att arrangemanget redan ägt rum. De ”minns” händelser därifrån och skriver ner ”minnena” på post-it-lappar 
• lapparna placeras ut längs koordinaterna: önskvärt/ej önskvärt och troligt/ej troligt 
• utifrån denna möjlighetskarta som alla varit med om att skapa, lägger man sedan upp sin planering 

Mycket som inträffar under ett projekt eller arrangemang är oförutsett: omvärlden beter sig inte som förväntat, deltagarnas handlingar får oförutsedda konsekvenser. Dessa händelser påverkar projektet/arrangemanget lika mycket som deltagarnas planerade aktiviteter. Det här sättet att genomföra en idéstorm ger deltagarna möjlighet att få distans till sina egna planer – och de som ännu inte har några planer får möjlighet att delta på lika villkor. 

Se även tillämpningen Ett stärkt civilsamhälle  

Pluppning

Att pluppa är ett snabbt och åskådligt sätt att göra en gemensam prioritering eller rangordning. Var och en får samma antal pluppar (små klisterlappar eller ”streck med märkpennan”) att fördela bland en mängd alternativ eller förslag som gruppen tidigare arbetat fram. Man är fri att fördela plupparna bland förslagen precis som man vill.  

Pluppning skall ses som en preliminär undersökning av var deltagarna står i en fråga, inte som ett beslut eller omröstning. Det handlar om att jämföra förslagen med varandra och markera sådana man av någon anledning fastnar för. Pluppningen skapar snabbt en översikt av gruppens hållning i en fråga, ett objektivt underlag för fortsatt arbete.  

Pluppning gör deltagandet så effektivt det bara går. Även de mest tillbakadragna bland deltagarna lämnar spår efter sig. 

Se tillämpningen Från behov till rättigheter  

Planeringskonferenser i större grupper

Dialogkonferens

Upp till ett hundratal personer får tillfälle att utforska gemensamma intressen, enas om tolkningar och definitioner samt prata ihop sig kring förslag att arbeta vidare med. Konferensen består av tre samtalsrundor i smågrupper med högst 8 personer i varje.  

1. Den första rundan sker i lämpligt sammansatta basgrupper, t ex projektgrupper eller arbetslag/avdelningar i en organisation eller ett lösare nätverk. Här sätter sig deltagarna in i ett givet tema 
2. I den andra rundan, som sker i tvägrupper (se nedan) kommenterar, värderar och fördjupar nya deltagare det tidigare samtalet 
3. I den tredje rundan tar de ursprungliga deltagarna gemensamt fram strategier att förverkliga några av idéerna från runda 1 och 2. Samlar konferensen deltagare från ett lösare nätverk kan en basgrupp bestå av deltagare från flera organisationer olika delprojekt. I så fall arbetar de i denna runda projektvis.

En dialogkonferens är ett kraftfullt verktyg för att skapa delaktighet och samsyn inför ett kommande arbete. Den bygger på en tydlig styrning av konferensledningen, som i förväg har förberett teman för de olika samtalen och gjort en lämplig gruppindelning. 

Se även tillämpningarna Demokratisk organisationsutveckling (utformad för en organisation) och Ett stärkt civilsamhälle (utformad för ett nätverk med representanter för olika organisationer). 

Öppet forum

Ger – i motsats till en dialogkonferens – deltagarna möjlighet att ta upp vilka frågor de vill på dagordningen och samtala kring dem i fritt valda grupper. Konferensen äger rum i följande steg: 

1. åsiktstorg. Deltagarna sitter i en stor cirkel. Den som har något på hjärtat uppmuntras av konferensledningen att presentera sitt ämne inför församlingen. Ämnet anslås på väggen. (Se Öppet forum, konferensunderlag) 
2. marknadsplats. Deltagarna samlas framför de anslagna ämnena och väljer fritt in sig i samtalsgrupper. OBS! Detta moment styrs ej av konferensledningen
3. samtal i smågrupper.
4. återsamling, avrapportering och bildande av intressegrupper.  
   (Se Öppet forum, konferensunderlag)

Allt från ett dussin till flera hundra människor kan delta i ett Öppet forum. Metoden syftar till maximal delaktighet på lika villkor med maximalt spelrum för Självständighetsregeln. (Se även Harrison Owen, Open Space Technology: A User’s Guide, Berrett-Koehler, 1997)

SWOT

SWOT är en metod att undersöka vilka styrkor och svagheter som finns internt i en organisation, vilka möjligheter och hot som finns i omvärlden utanför och hur dessa faktorer påverkar problemlösningen. (SWOT är en förkortning av orden Strength, Weakness, Opportunity och Threat.)

Man utgår från en problemställning och formulerar det man vill uppnå. Sedan identifierar man:  
1. styrkor inom organisationen som kan användas för att nå målet 
2. svagheter inom organisationen som hindrar den från att nå målet 
3. möjligheter i omvärlden utanför som kan hjälpa organisationen att nå målet
4. hot i omvärlden utanför som hindrar organisationen från att nå målet.
Med denna inventering som grund arbetar man fram en handlingsplan för att nå målet 

Se även tillämpningen Demokratisk organisationsutveckling  

Tvärgrupper

Tvärgrupper är en enkel och effektiv metod att snabbt sprida information i stora grupper. I kombination med rundor kan delaktigheten maximeras. Metoden innebär att man bildar nya grupper som består av en person från varje ursprunglig samtalsgrupp. I tvärgruppen finns alla samtal representerade. Alla får information om hur de övriga grupperna resonerat eller jobbat, och det på mycket kortare tid än om samtalen redovisats i storgrupp. 

Se även tillämpningarna Demokratisk organisationsutveckling och Ett stärkt civilsamhälle 

Verktyg för bättre möten

1. Talboll

En mjuk och lätt boll som visuellt markerar vem som har ordet och sätter talaren i fokus. Auktoriserar den som har bollen att yttra sig utan att bli avbruten. Bollen gör det lättare att rikta sin uppmärksamhet mot talaren utan att distraheras av andra. Med en smula träning kan man föra ordnade samtal utan ordförande även i stora grupper genom att ge eller kasta bollen till varandra.  

2. Runda

Var och en får ordet, i tur och ordning, för att under någon minut säga det man har på hjärtat utan att bli avbruten. Man har rätt att avstå. Inga frågor, kommentarer eller diskussion. Eftersom rundan bör fortgå utan styrning, är det viktigt att först sätta ett tema, exempelvis:  

• här och nu-runda – var och en berättar vad de just nu släpper tankarna på och lämnar bakom sig, för att kunna delta helhjärtat på mötet 
• dagordningsrunda – vilken är den viktigaste frågan för mig på detta möte.  
• inventeringsrunda före en diskussion – en viktig sak att hålla i minnet under diskussionen 
• förslagsrunda efter en diskussion – var och en ger sitt förslag till beslut, utan argumentation 
• avslutningsrunda – vad fungerade bra på mötet och vad kan göras bättre 

3. Gemensam dagordning

Mötet inleds med en runda där de närvarande anger: 
– frågor de vill ta upp på dagordningen 
– om de avser att informera, diskutera eller fatta beslut
– hur lång tid punkten kan tänkas ta. 
Detta skrivs upp på ett blädderblocksblad så att alla ser.  

Visar det sig att den sammanlagda tiden för punkterna på dagordningen skulle spränga mötets tidsramar, får man förhandla ner tiden för enskilda punkter – kanske någon fråga kan vänta till nästa möte. När detta är gjort bestämmer man i vilken ordning de kvarvarande, nedbantade punkterna skall behandlas. Var och en ansvarar sedan för sin punkt och lägger fram den inför mötet. Denna procedur behöver inte alls vara särskilt tidskrävande. De resulterar i en öppen, tydlig och gemensam prioritering av ärendena på dagordningen. 

4. Roterande mötesfunktioner

Mötesledning är en komplex verksamhet som gärna kan delas upp på flera personer. Om uppgifterna cirkulerar bland sammanslutningens deltagare, får alla insikt i hur organisationen fungerar och känner ansvar för dess möten.  

• mötesledare – fördelar framför allt ordet på mötet. Hen leder det också framåt genom att be långrandiga talare komma till sak, sammanfatta diskussionen, leda beslutsfattandet, osv. Det är viktigt att mötesledaren inte samtidigt driver egna sakfrågor. Då bör någon annan temporärt ta över ledningen 
• sekreterare – bekräftar för varje fråga vad som har beslutats och för det till protokollet för uppföljning på nästa möte 
• tidhållare – håller ordning på tiden för inlägget, ser till att frågan håller sig inom den fastsatta tidsramen och att mötet avslutas i tid. Då kan de övriga koncentrera sig på mötets innehåll
• observatör – kan utses i förväg om det finns saker i möteskulturen man särskilt vill uppmärksamma: hur talartiden fördelar sig bland deltagarna, minnesvärda guldkorn, härskartekniker, behov av pauser m m 

De två första verktygen, talboll och runda, är enkla att tillämpa med gott resultat. Gemensam dagordning och roterande mötesfunktioner kräver en inkörningsperiod. Lyckas man institutionalisera alla fyra verktygen har man kommit långt när det gäller att omfördela makten och motverka tendenser till diskriminering i en organisation. 

Se även tillämpningen Demokratisk organisationsutveckling